När man står mitt i, ni vet när starten ligger bakom och det önskvärda läget ännu inte är på slutsträckan . Jag talar om mitt i. Då när tvekan kommer angående om det önskvärda läget ens är möjligt att nå. Då, när vägen dit känns mastodont.
Så klart jag har varit med om att tvekan tagit överhand och jag har vänt om och offrat mitt önskvärda läge.
Har också låtit de tillfällena blivit till lärdom och allt som oftast, hur tungt och t.o.m. jobbigt det kan kännas att stå som nu mitt i så hejar jag på mig själv mot fortsatta steg mot mitt önskvärda läge.
Ni vet annars skulle jag missa känslan att med egen maskin ha tagit mig dit jag vill.
Och den känslan mina vänner, den är värd både fokus och att ta sig till!!
Påminner om att eget handlingsansvar ej går att lämna över till någon annan.
Take Care! Kram A.
