(Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Linas Matkasse) —————————————————Har många gånger frågat mig själv om strävan efter bekräftelse ligger i att vara så som vi tror och förväntar att andra vill att vi ska vara. Eller huruvida det viktiga på riktigt är att vara den som vi i grund och botten är?
I skuggan av mig själv bekräftar jag mig själv som ok och tillräcklig.
Som högkänslig brottas jag med tvivel av de känslorna vid minsta lilla indikation av bekräftelse av motsatt art. Ibland behövs inte ord. Blickar, handlanden, kroppsspråk och uteslutanden är tydliga signaler på att i någons ögon inte vara ok.
Hur ofta bekräftar du någon som värdefull?
By the way: vad tror ni om att pröva Linas Matkasse? 30 % rabatt på dina två första matkassar plus en traktörpanna som gåva Endast nykunder. Gäller leveranser till och med den 30 november. Registrera dig HÄR med Kod: LINAS_2x30_GÅVA
Hej- jag är ok. Jag är tillräcklig.
Vill du bedöma och bekräfta mig eller någon annan som efter dina mått mätt inte ok, så undrar jag vad som gör din världsbild till den rätta?
I strävan efter perfektion är det lätt att gå vilse. Lätt att sträva efter bekräftelse från nya influenser och låta bli att förstå, uppskatta och sätta värde på de som egentligen backar dig och vill dig väl.
Att få lov att vara den vi är och bli ok:ade i det, istället för att eftersträva vilsenheten att vara den som vi tror att andra vill att vi ska vara.
Kanske är det grunden i livstrygghetens kärna ? Det rätta att sträva efter. Du är ok, jag är ok- ett mantra av vikt om och när tanken går åt motsatt håll
Take Care! Kram A.
