Det ovärdiga utanförskapet berör iallafall mig!

Helg och solen strålar. Uppe i ottan för tillvaratagande av ljus och värme. Känner att att jag är mer långt ifrån mina dagliga powerwalk än ikapp. Och som jag inte känner mig själv. Att ha fullt på arbetsschemat gör mig helt ofokuserad på allt däremellan. Min eftersträvan av den jämna balansen är som bortblåst. Tur är väl ändå att jag inte ger upp hoppet utan tar tag i det som jag vill, önskar och eftersträvar. Tackar gudarna för den drivkraften och mitt sökande.
Hur hade livet varit annars kan jag fråga mig emellanåt?

Annelie Eng vid Aspens badplats i Lerum med svarta Gucci solglasögon
Tackar gudarna för drivkraften i mig själv

Kanske mer fast i omständigheternas träsk än vad jag varit genom mina dagar.

Hur som tar tillvara ljuset i nuet på en parkbänk. Låter mig inspireras av lördags flanörer.
En annan parkbänk än den vanliga ger andra vyer och annat folk i rörelse.
Tänker att vi alla kan fastna i tanken av att livet vårt är hårt. Men va fan, detaljera ner iså fall. Det finns de som har det värre i livet!

Aspens badplats och långa stenbrygga i Lerum
Fin sommarmorgon i barndomens kvarter

De som inte har tak över huvudet. Visst kanske valen dit inte varit de bästa, men ändå så ovärdigt att inte ha sitt egna krypin att få ro i Bar himmel och parkbänkar i all ära men att sova där om natten .. Ett utanförskap som berör iallafall fall mig.

Take Care! Kram A.



Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: