Skulle t.o.m. vilja säga att jag är otroligt bra på att hoppa över eller bara slänga i mig. Att i ensamma stunder briljera framför spisen har inte varit favorit genom åren.
Skulle kunna vara ett socialt arv från barndomen. Kvinnornas styrka låg i att laga maten och att efter måltiden duska och städa undan. Detta mer än att sitta ner och njuta av matten med övriga sittande. Jag har också minnesbilder att min moster slevade i sig resterna från middagsbordet alla andra hade ätit av.
Så tja, de hjärnan har lärt det kan den. Annat och nytt får vi lära den. Liksom programmera om oss själva
Kanske blir man också klokare med åren?
Hur som värderar jag mig själv högre och påminner mig själv att bryta långa arbetsdagar med middagsstund i kontrast till kaffemuggen. Och visst ger levande ljus & lite blommor extra uppskattning till mitt värdefulla jag, eller hur?
Och faktiskt väljer jag också emellanåt bort att äta framför tvn.
Förenar istället nytta med nöje och ger mig tid för en stunds reflektion. Sorterar lite tankar. Funderar vad jag vill och kan.
Sist men inte minst fyller jag på mig själv med tankar av enastående art vad gäller mig själv. Behövs så väl i den mörka hösten. Påfyllning för sin egna skull när mörker kyla & annat dränerar oss på energi.
Take Care! Kram A.
