I min del av landet har vi haft några dagar med värmande solsken. En slags jämn balans till den fortfarande något, för min del, kyliga luften. Jag har nyttjat fröken väders värmande solstrålar väl och varit utomhus många av dygnets timmar. Den här påfyllningen av värmande sol behöver jag så väl. I alla fall har jag ännu inte i mitt livslånga sökande funnit annat som fyller på mig så väl som den.
Kanske skulle någon kalla mig för offektiv i mina val och handlingar när solen strålar. Funderar på det och tja, det står alla fritt att döma och kritisera mg eller någon annan. Dock ska vi ha helt klart för oss att det som vi själva tror och tycker är det rätta behöver inte ens vara det rätta för oss själva…
Sittande på en parkbänk med värmande av solens strålar kan jag zooma ut från tyckande och oskrivna lagar. Jag fyller mig istället med reflektion.
Låter tankarna tänka färdigt och funderar i alla högsta grad på om det jag tror, och genom åren har trott på, är det ända rätta för mig..?
Benar den tanken vidare till olika ämnen och försöker lista ut vad och om det finns något där bakom rubrikerna i och inom livets olika ämnen som kan vara mer rätt för mig än det jag tror är det rätta idag…
Att ge mig själv detta utrymmet under våra värmande månader är i allra högsta grad effektivt för mig. En tanke göder en annan osv Maskineriet går för fullt!
Så klart är jag i full förståelse att sittande på en parkbänk med frukostdisken fortfarande kvar på köksbänken, kan för den som vill leta fel bedömas som offektivt tillvaratagande av dagar. Medans jag själv är i effektivt skapande av att tänka klart nya tankar och reflektera över vad de kan föra med sig för just mig.
Take Care! Kram A.
