I perspektiv med mormors lugn

Tankar, funderingar, frågor, oro, rädslor. Den senaste veckans händelser påverkar. Även er antar jag? När rädslan kommer försöker jag använda perspektiv i mitt tänkibland går det bra, ibland mindre bra.. Hur gör ni?

Tittar ut och ser blå himmel strålande sol. Förvisso frost-beläggd mark , men ändå. Marken kommer snart tina upp av solstrålarna. Årstidsväxlingarna blir som ett kretslopp. Solen värmer och smälter undan för varmare ljusare tider. Suger in vyn i själen. Jag tror att allt som kan fylla oss gott behövs!

Tittar ut igen och ser stadens gator och bebyggelser. En blandning av 2000-tal ihop med hus som går tillbaks till tidigt 1900-tal. Hus som fanns här redan 1939 när min morfar tog med sig mormor hit ”tillfälligt”. Mormor föddes 1913 morfar 1907. De upplevde alltså första världskriget & efterkrigstiden som barn. För att sedan uppleva andra världskriget som vuxna småbarnsföräldrar.

Tittar ut igen på stadskärnan här och fäster blicken på höghuset från 2000-tal. Hur är det möjligt att jag i nutidsmiljö ska uppleva samma oro för samma galenskap som min mormor fick uppleva?

Hur preppade mormor för ev krissituationer utan informations sidor och tv?

Samtidigt var min mormor höggravid under större delen av andra världskriget då hon födde 3 av sina 4 barn under krigstiden.. Skillnaden på henne, och mig i nuet, är att mina 4 tjejer är halvvuxna och är mitt i allt och inget. Jag tror inte att de förstår att jag bär på samma oro för dem som min mormor hade för sina barn…

Jag har minnen av hur min mormor älskade radiosändningar som ”Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset”. Glädjen att lyssna till radioprogram är arv och gen från mormor. Den där drömmen om att vara radiopratare har alltid funnits hos mig…

I ett annat perspektiv blir radion också en viktig del för mig, för oss i nutid. För information, om el tex skulle bli avbruten. Då som nu blir den enklaste batteridrivna radion det viktigaste av tekniska prylar!

Jag tänker att mormor behöll lugnet medans jag kan se morfar framför mig mer virrig av oro. Påminner mig om mormors lugn och att ha perspektiv. Här och nu är en sak och vi får inte glömma att i nuet har vi här, det bra!

Visst påverkas priser på drivmedel och livsmedel även oss i nuet, men va fan i perspektiv till dem som står mitt i helvetet får den oron sorteras bort hos mig iallafall!

Humanitärt stod mormors dörr alltid öppen. Det som fanns på bordet delades om det kom fler. Inget konstigt egentligen. Eller hur?

Med givmildhet kommer vi långt! Även i tuffare tider! Fram till 8 april dubblas alla gåvor till UNICEF Sverige och deras arbete på plats för och med Ukrainas drabbade barn och familjer. Detta tack vare Akelius Foundation! Hur bra, viktigt och tacksamt är inte detta??

Vi gick ihop här och fick ihop en 1000-lapp som är ivägskickad och som då alltså blir 2000kr. En hundralapp per person blir till mycket för de drabbade! Och kanske egentligen är möjlig att bidra med även för den som inte ser sig själv ha möjlighet att bidra.. I perspektiv är det av vikt att försöka utmana oss själva

I perspektiv tror jag att vi är många som kan utmana oss själva till att undvara något för att kunna bidra!

Kan vi utmana varandra att gå ihop mer till UNICEF SVERIGE som nu alltså får dubbelt upp? Ska vi gå ihop fler ?

I perspektiv är prepplådan en ny fokuspunkt på min lista. En låda för att kunna klara oss i en vecka med mat och förnödenheter känns som en bra ny punkt. Påminner om att ingen av oss behöver HAMSTRA. För visst är det väl bättre att det räcker till alla i affärerna?

Jag tänker att tepåsar och snabbkaffe ska ingå i min prepplåda iallafall! Ett paket av varje. Inte mer!

Nu är vi rädda om varandra hörrni!

I perspektiv!

Take Care! Kram A.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: