Jag tror inte det spelar någon som helst roll vilken koll vi tror oss ha, ibland faller vi ändå. Finns ingen som helt kan gardera sig mot allt och alla. Även på raksträckan finns alltid något som kan dyka upp och stjäla det stadiga hos oss alla.
Hur ont det sen än gör när fallet är där, så ger sen de smärtsamma stegen upp sin erfarenhet.
Håll huvudet högt sjunger Eldkvarn och visst fan, låt erfarenheten bli din kompass. Låt dig inte förpassas till att vara den som hamnar i samma utsatta situation igen.
Utrymmet som gavs och som gjorde fallet behövs inte upplevas igen.
Ni vet ingen är större än det den gör för andra. Och i det räknas även det som ger smärta för andra. Den fullkomlige som tror dig gå i ett par skor är mest en novis som säkerligen behöver en rejäl skjuts i arbetet med att se vad den egna handlingen bidrar med till andra..
Smärtan som fallet ger går alltid att bearbetas precis som en sårskada går att plåstras om. Ta det förvarna att lita aldrig igen på att vägen ligger rak och att förbipasserade som än gång fält inte fäller igen.
Låt fallets smärta vara en process till läkning . Tänk att ingen är större än vad den utsätter andra för..
Plåstrar om mig själv. Mörbultad låter jag känslan tala sitt språk.
Jag kommer aldrig mer igen..
Take Care! Kram A.
