Årstidsväxlingarna kommer och går. Vi är många som påverkas från vår högsta bästa livspotential när vi står i nuet av mörka årstider utan ljus. Tackar gudarna väl över solens närvaros långt in på denna höst. Arbetstoppar till trots solljuset gör underverk.
Vad gör väl det att fönstren har sin smuts när de frost-beläggda taken uppe vid takåsarna strålar ikapp med ljust solljus och härligt klar blå himmel. Ska fylla mig med naturens närvaro idag. Påpaltad!
Steg för steg har varmare boots och nu tjockare jacka tagits på
Att bura in mig i varmt är trivsamt mitt i de mörka månaderna.
Naturen kan fylla människan väl. Den byter inte ut oss mot andra, den sviker inte, den står trofast kvar vill liksom vi själva bli sedd.
Och precis som vi själva mår naturen väl av att vi tillvaratar den och ser den på nya och bästa sett.
Ni vet, lyhördheten oavsett den är mot naturen eller mot andra människor, den byggs inte av egot den byggs av hjärtat.. Det fina med lyhördheten är att den alltid går att övas upp.
Take Care! Kram
