Minnen & reflektion av min moster när döden knackar på

Blickar ut genom fönstret denna söndagsmorgon eller mer söndags förmiddag som min nu mera bortgångna moster skulle kalla det. 81 år gammal var jordelivet tillända i fredags. Min moster somnade in och många är minnena som jag gått igenom och är tacksam över att ha bevarat och fått uppleva med min min moster, en centrala kvinna och person under stor del av mitt liv.

När döden knackar på dörren blir en relation början på något nytt. Jag tror inte på att varken glorifiera eller svartmåla. Jag tänker att reflektion och realism är bra. Ingen, varken levande eller död är fullkomlig. Inte ens vi själva. Faktisk bra tankar att återkomma till! Om jag själv jobbar med att utvecklas mina mindre utvecklade sidor slipper jag lägga fokus på att dömma andra högre än mig själv.

Jag njuter av vyn till kaffet denna morgon. Sorry moster men för mig, en morgontrött själ som oftast är vaken långt in på småtimmarna så är det fortfarande morgon och landet ligger lugnt. Klockan är ju bara tio. Själv var du helt tvärtom. Det finns otaliga historier om hur du som barn/tonåring väckt upp din morgontrötta lillasyster, min mamma, just om söndagsmornarna för att det skulle vara bäddat. Ingen kan säga annat än att ordning och reda och välstädat var din melodi. Och städa hemmet det gör man om mornarna…

När nattugglan i mig ihop med min morgontrötta själ enades om att den mest effektiva tiden för mig att städa mitt hem var om natten, förstod du ingenting. I den tidiga kvällningen och om natten ska man sova för att vara pigg och aktiv om mornarna. Exakt som morfar! Faktiskt har jag också utvecklat mig en del efter det. Går oftast upp i ottan för att få känslan av att hela dagen ligger framför även om mitt kvällspigga jag varit vaken sent.

Förmodar att frukostkaffet vid mormors himmelska kaffebord både är uppdukat, uppdrucket, bortdukat och uppdiskat i denna stund.

Tittar ut över centrumvyn och minns hur exalterad du blev över mitt lägenhetsköp i huset bredvid här i början av nittiotalet. Du ville inget hellre än att överta min lägenhet. Just för att sitta där i fönstret och blicka ut över centrumgatan. Så blev nu inte fallet…

Men många gånger genom åren efter min flytt från den lägenheten återkom vi i samtal om hur fin du tyckte att den lägenheten var. Känslan du beskrev den och möjligheten att sitta vid fönstret och se människor och bilar passerar var fantastisk!

I mitten av 2000-talet bodde vi på samma lägenhetsområde. Jag varvade studier till Coach med sedan oregelbundna arbetstider som hälsocoach under den här tiden förändrade en hel del i mitten leverne. Till det bättre. Jag slutade röka, började träna fysiskt och framför allt lärde jag mig förstå vikten, ansvaret och makten vi alla har i våra liv genom eget handlingsansvar. Ofta slank jag in på morgonkaffe vid ditt köksbord och samtalen och skratten där är fina minnen. Din höft spökade vid den här tiden och du hade svårt med både rörelse och att ta dig ut. Men som vi fick till det ändå lilla moster!

Mina hemmatalanger av att alltid ha vågat klippa och färga håret på mig själv och sedan mina barn kom nu till användning även på dig. Så glad och tacksam du var över att återfå den rödlysande färgskalan på ditt hår som återigen var kortklippt i nacken. Kortklippt nacke en hög trivselfaktor för dig! Själv trivs jag med helt tvärtom.

Jag hämtade hem kläder i olika storlekar från Lindexbutiken. Och som vi skrattade vid dessa provningar när vi trixade på kläderna på din stela värkande kropp. Men tills blev det nya passande plagg i din garderob. Fu lyste upp och och kände dig fin!

Ut på tur i min bil blev det också. Och hur i hela fridens namn vi fick till detta, du och jag, att baxa in dig i min då ganska låga bil har jag idag ingen aning om??!! Du hade ont, var stel och kunde inte böja dig. Men ändå så löste vi det du och jag! Och kul hade vi!

Din längtan efter släktkalas var också otrolig. Månader i förväg kunde du prata om nästa årliga sommarkalas hos släkten i Töreboda under mina barndomsår. Smörgåstårtorna och gräddtårtorna är också många som beställts och ätits av gästerna vid ditt bord. Det där med kalas, firande och paket. ”Viktigt på riktigt” för dig och något du sken upp oerhört av! Och det är många fina minnen jag har av bla sommarkalasen sen barnsben hos dig då du och min äldste kusin firade födelsedagar 21:e och 22:e juli. Alla var alltid välkomna på dina kalas och alla kom. Och som du älskade detta!

”Tänk Annie så fantastiskt det är att du fått fyra töser. Tänk så spännande att se vilka killar tjejerna kommer fastna för och komma hem med”, tycker du inte det? Frågade du mig många gånger.

Kan inte säga annat än att du var mån om både mig och mina tjejer.

Och tydligt hör jag fortfarande ditt tilltal av mig : ANNIE. Inget vanligt tilltal som jag lyssnar till men från dig och min kusin lyssnar jag direkt.

Ler för mig själv och tar emot alla fina minnen som kommer till mig när jag sitter här i fönstervyn med finfint blomsterbud framför mig från min fina väninna. Och säkerligen sitter du nu och skrattar högt åt hennes pappa Görans roligheter, som också sen ett knappt halvår tillbaks har slagit sig ner vid mormors bord. Ett bord fyllt av glädje och många samtal. Mormor trivs med er alla och dörren står liksom på glänt. Vi är alla välkomna dit när tiden är inne…

Oerhört tacksam över gesten blommorna och vänskapen sen tidiga tonår!

Kära lilla moster lite röd färg i håret piggar upp i himlen också! Glöm inte det! Du är i mormors himmelska för att trivas!

Vid mormors bord har du också dina väninnor sen årtionden tillbaks. Ser framför mig hur du skiner upp av återseendet. Lena, Anita och släkten som Moster Majken, Moster Astrid, Faster Ella, Faster Anna ihop med mormor och morfar. Halleluja moment att det är högt i tak och många skratt vid mormors himmelska bord denna söndag!

Sa jag förresten att vasen och ljuslyktorna jag en gång i tiden fått av dig gör sig finfint även nu. Så ofta som möjligt ska ta som vana att låta vasen vara fylld med blommor för trivsel och njutningen skull!

Tack lilla moster för mängder av minnen! Vi har nu en ny del av vår relation framför oss till vi möts igen. Hälsa nu mormor så gott!

Take Care ! Kram A.

2 svar på ”Minnen & reflektion av min moster när döden knackar på

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: