( Reklam genom annonslänkar för Bubbleroom, Hemtex & Apohem)
Det där med lycka hörrni. På lyckliga gatan vi gå.
Och vart ligger då den lyckliga gatan? Jag tror att varje människa inom sig har en känsla, intuition och vägvisare vart och när stegen tas på lyckliga gatan. Men tills dess finns många, många omvägar att ta.
Ni vet säkert dem som byter ut det ena boendet efter det andra, för att det är fel på omgivning grannar etc.
Ni vet de rastlösa som slår Knut på sig själva med flykt så att vila i nuet kommer i skymundan för nytt större och annat.
Beteenden kvarstår, fortsätter och stegen på den lyckliga gatan skjuts undan.
Om och om igen levs livet i stunder med skapad låtsas fasad. När lyckan sen är på väg, kommer krypande för att känna av och ta tag i. Tja, då puts den undan igen.
Flykten blir återigen till nytt och annat i tron på att lyckan sitter i väggarna istället för i mödosamt arbete där umgänge inom sig själv ger lyckliga gatans steg.
Och visst är mödosamt arbetsamt tidskrävande och energitagande. Att jobba med sig själv och sin egna lycka är krävande. Men vet ni när känslan inombords, vägvisaren ger sig till känna och euforin fyller kroppen med lycka. Tja då är det som att föda barn. Arbete var väl värt sin möda!
Den känslan kan inga nya omgivningar, nya hus, bilar villavagnar husbilar eller andra materiella ting och flyktbeteenden få fram. Det finns inga lyckliga gator av sig själv. Det spelar ingen roll hur många nya vägar det stegas på. Lyckan finns aldrig i det materiella!
Lyckan finns enbart inom oss själva. Där är vi också alla lika. Precis som ansvaret vi alla har att ta tag i arbetet för att känna lycka och låta bli att blanda ihop den med resultat av flykt nyhetens behag.
Likt jägar instinkten hos otrogna män där att bryta beteendet är ett arbete som ofta inte kommer till, är flykten till nytt och annat densamma i det materiella. I periferin väntar lyckliga gatan på att den lyckliga känslan inombords, vägvisaren, ska arbetas fram & stegandet ska tas.
Take Care! Kram A.
