Spara, spara, spara och då gärna på rätt saker. Och kanske är det först efter att vi rensat som vi känner oss fria och som miljardärer?
Jag har det i blodet. Det sitter i generna. Att spara på allt. Vissa saker bra och för framtidens skull. Men vissa ..
Det är som om jag är rädd att upplevelsen försvinner och är borta om inte allt fysiskt som hör till sparas
I nuet sorterar jag pappers högar . Jag är makalös på att få till högar med papper. Till vaddå liksom? För bättre tider? Jag tror knappast det, då framtiden istället alltid för med sig att lägga tid på att sortera bort pappershögar. Alltid..
Så är fallet under denna veckas regniga kvällar. Högar av papper som liksom har gömts undan letades fram. Vid ert översvämmat köksbord sitter jag sen där och kommer på mig skälv med att våndas över att slänga.. Lägger till att högarna aldrig tittats i sen de gömdes undan.. Märkligt? Jo, det kan så tyckas men min sanna verklighet..
Men vem har hjärta och själ att slänga barnens fina namngivna alster? Inte den här mamman iallafall!
Den här mamman skapar istället 4 nya högar, namngivna efter barnen.. Är det kanske så att jag trivs bland högarnas paradis iallafall…?
Take Care! Kram A.
