Det guppande vågorna slår mot båtarna. Havet lika blått som den helt molnfria himlen. Ensam på en brygga med kaffe och bok. Funderar på vad jag vill göra vad jag gör och vad jag inte gör.
Sommaren är snart passe och hösten ska få sitt utrymme till nystart.
Vill jag åka på charter kan jag åka. Vill jag fortsätta läsa goda böcker, fortsätter jag ge mig själv stunder med litteratur. Vill jag inte stå i andra och tredje ledet till de som väljer annat umgänge före mig kan jag välja helt andra steg.
Sakta börjar de morgonvarma klipporna fyllas av fler. Barnfamiljer och andra vuxna i sällskap.
Avund på dem som är i stora sällskap eller trivsel av att vara på en trivsam plats där tankar och själ trivs?
Alltid alltid alltid finns naturen gratis för att inte låta avundet få fäste.
Alltid alltid alltid bedöms sällskap oavsett karaktär och beakande av varandras livspotential som det rätta & coola. Ändå är det de som också kan ta fotfästet ifrån oss…
Unik och utvald för stunden eller för att få andra att blomma ut och växa fritt?
Eller kanske för att i nästa stund valsa runt i nästa sällskap med nya unika utvalda..
Ett bevis på att det är att det vi tror är det vackra och bästa inte är det som är det bästa för oss!
Märkligt 2022 att vi människor fortfarande låtsas leker lekar som till slut slår knut på oss själva.
Nu ska jag bada i lugnan ro. Ta vara på sommaren dagen och mig själv. Havet är fint.
Take care! Kram A.
