Tidig måndagsmorgon. Nyheterna påtalar färre barnafödande i vårt land. Själv känner jag att jag bidragit väl med mina fyra, när jag var i ålder för barnafödande.
Glad och tacksam över att de där fyra jag har skapat numera är en väl sammansvetsad syskonskara som ger och tar emellan varandra. Stor som liten påverkas de av sina systrar. Samt har de kul och gläds tillsammans med och för varandras framgångar!
Den sammansvetsningen dem emellan känns otroligt bra att uppleva!
Även om målet och önskningarna från min sida som mamma till dem har varit att få dem dit de är idag, så har det inte alltid varit enkelt. Jag har trevat mig fram, gjort mängder av mindre bra val i min mammaroll och på resan mot detta mål. Precis som alla andra är jag en helt vanlig icke fullkomlig människa. Eller ser ni er själva som fullkomliga?
Hur som, stärker mig med att jag utan manual och manus har gjort det bästa jag kunnat med de verktyg som jag haft tillgång till. Jag är oerhört glad över resultatet jag ser hos mina fyra döttrar! Samt över mitt sökande i att tänka och göra nytt.
Tänket att det finns en vinst i att stödja, värna, respektera och glädjas med varandra, saknas många gånger i mina släktgener.. Skulle säga att det mer finns en rädsla som drivkraft att bli sviken och då blottar man sig inte med stöd och glädje. Den egna världskartan blir istället den ända rätta och mer fel än vackert hittas istället hos andra.. Med det får vi alla ändå acceptera att tidigare generationer gjort så gott de kunnat med sina verktyg. Det finns ingen som föds in i gener med enbart det bästa livet för dem själva. Alla har vi eget ansvar i att utveckla oss själva och vårt liv till det bättre! Det finurliga med livet är ju också att ingen behöver stå still och stampa i ärvda gener oavsett vilka de är. Eller hur?
Sen självklart kan det också vara trixigt att vända om, lära sig tänka och göra nytt. Om vi börjar med att se och fundera över om vi själva vill drivas av viljan i att få rätt eller vinsten i förändring., vad tror ni om det..?
Hör också på nyheterna i den tidiga morgonen att utbildning till dödsdoula nu är redo i Sverige. Fantastiskt och tacksamt att det finns människor som vill vara så nära döden i sitt yrkesliv. Dödsdoula blir som en länk mellan död och liv. Och kanske är det den närheten till döden som sen gör livet så levande.. Vad tror ni?
Hur som måndag idag. För en del slutskede av semestern. För andra fortsätter ledigheten. Det troliga är att sommarvärmen är rejält på intågande igen, vilket jag ser fram emot. Tänker att jag så här i början av veckan ska fixa några punkter jag släpar med för mindre ok på axlarna. Det där att skjuta saker till sista minuten , ett kännetecken för mig. Att vara känslostyrd är en grund till det och till min unikhet. Har både sina för och nackdelar. Unikt? Nej, bara en del av mig och HELT OK, lika väl som motsatsen .
Take care ! Kram A.
