Tog på mig jackan och skorna. Även en kofta under. Den där gudomliga vårvärmen har inte riktigt infunnit sig. Hur som var det nästan motvilligt jag sedan stängde dörren efter mig och gick mot bilden X antal timmar senare förstod jag inte min egna tvekan .. Eller jo jag förstår . Styra bilen mot storstan själv ger mig en illmarig känsla. Det ger mig en tveksamhet om det är viktigt på riktigt att färdas dit jag ska och med bil..
Ett möte senare och en inloggning senare fick färden sin belöning. Och tveksamheten inför resan är ett minne blott.
Och med sagt är jag glad att jag nyttjar förmågan att vrida på huvudet och vidga mina vyer så nya steg kan tas.
Är ni förändringsbenägna?
Take Care! Kram
