I sökandets fotspår tror jag att alla någon gång söker efter mer eller annan trygghet och något mer eller större än det vi har omkring oss.
ibland söker vi oss också in på fel väg och de människor som inte ser oss för den personen som vi är.
Vad händer med oss när vi inte ses i den nakenhet som vi egentligen är?
Tja jag tror att många tystnar i sin obekvämlighet.
om känslan inte beakas, om frågor anses vara fel att ställa , om önskningar viftas bort som inte rätta och det som sägs skrattas åt som fel. Tja då tror jag att många människor tystnar.
Den sanna verkligheten är inte bara någons . Den sanna verkligheten är inte sann utan en uppfattning. Olika uppfattningar av verkligheten är lika sedan lika värda, eller hur?
För när vi kommer till insikt om att verkligheten enbart är en uppfattning efter hur vi är styrda i vår tankegång, tja då förstår vi att vår uppfattning inte är den ända rätta av verkligheten .
Det som vi själva uppfattar som rätt och riktigt av verkligheten är ett pussel av ärvda gener och sociala tankegångar och accenter. . Med andra ord är vår sk uppfattning egentligen inte vår egen.
Och därmed gör vi världen så mycket klokare att skapa bekvämlighetszooner åt varandra . Zooner och närhet av trygghet istället för tvärtom.
Säg aldrig att någons känsla eller uppfattning är fel.
Beaka andra i deras känslor och låt frågorna sägas och besvara dem med vänlighet. .
När människan är trygg, känslor får kännas och frågor skapar goda samtal. Tja då beakar vi varandra med respekt, oliktänkande och allas våra uppdattningar av en och samma verklighet blir precis lika värdefulla !
Take care! Kram A.
