Ljuset efter vintertid & kraften i kyrkans rum

Sollar bland nyhetssändningarna. Tar på mig vintermunderingen. Tar en walk. Solljuset i möte med de egna tankarna. En god kombo. Kan rekommenderas. Luften är kall men ändå glittrar solstrålarna mot vattnet. Ljuset, inget är som ljuset efter vintertid

Tro och hopp är det sista som överger människan.

Såg bilder igår från all världens kyrkor. Aldrig som i denna tid har kyrkan en sådan viktig plats. För tron. För hoppet. För försoning. För förlåtelsen. Men också för ensamheten och utsatthet. Kyrkans rum neutraliserar och vi är alla likvärda.

Lugnet, Har ni känt lugnet som är i en kyrka? Som om det sitter i kyrkväggarna

Det unika och fantastiska att kyrkans rum är öppen för alla. Kravlöst . Välkomnande!

Kanske tappar vi ibland det viktiga mötet med oss själva. Är det av rädsla? Kan vara så. Möten med oss själva är starkt. Tror ni att det är det mötet som ökar förståelsen?

Jag hoppas. Jag vill. Och jag tror. Jag funderar.

Take Care! Kram A.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: