Ibland tror jag att jag går mer för själen än för fysiken . Fyller på, hämtar kraft, vidgar och ser nytt. Det är att bunkra god energi och stega för själens välmående. Nog så viktigt som fysiken. Att ta en daglig powerwalk blir som att slå två flugor i en smäll.
Ena dagen är vattendraget igengrått. Nästan som det går ihop med himlen.
Nästa dag fruset och vassen ger sig till känna. Långt, långt därborta skådas också ljuset. Jag fyller på min vision väl om att våren snart här här.
Ofta stegar jag samma sträcka. Ändå ser jag allt som oftast nytt. Som om själen behovet sitt och är tacksam för mina steg och upptäckter.
Varför inte stega på ny mark istället?
Min högkänslighet mor bäst på samma gator som vanligt. Fast med ögonen på annat än dagen innan.
Nya vägar kan bli mer rörigt och mindre avslappnat än vad jag behöver. Behöver det trygga och välkomnande. Och även igenkännande. Den påfyllningen gör gott när sen marken svajar av andra känslor som känns av mellan raderna.
Take Care! Kram A.
