Startar morgonen tidigt. Tidigare än vad jag behöver. Det där med ljudkänslighet har kommit med åldern och en tonårings riktigt tidiga dygnsrytm genom jobb ger vakenhet i den okristligt tidiga morgonen emellanåt.
Istället för suckande i morgonstund stoppade jag in tanken på att vakna i lugn takt innan jobbdagen tar fart. Vips var känslan skön.
Tänk vad lättlurad hjärnan är! Vet det så väl och försöker använda mig av det vid andra låsningar. .
För låsningar har vi alla. Invanda mönster, ärvda och ibland inte genomskådade av oss själva. Låsningar som mer sitter som berget och inte låter sig luras till fall av en motsatt tanke. Men skam den som ger sig, tänker jag..
Allt är också övergående tänker jag och medvetenheten om oss själva kan sänkas.
Ingen vet alltid bäst eller har den bästa världskartan, för ingen är fullkomlig! Fint att veta för den som tror sig veta vad bäst är.
Terapi ger verktyg som sen så klart kräver sina övningar. Övergångsställen ska gås över och inte bara beskådas.
Vi tar alla våra steg. Vi hamnar också alla i olika situationer som påverkas oss väl, mindre väl och olika mycket. Vi kan inte påverka andra men vi kan förändra oss själva.
Olika fokus ger olika resultat. Och allt handlar om vårt egna förhållningssätt.
Mitt medvetna jag stakar sig vidare med tanken på nyfikenhet mot och över rädslor.
Mitt omedvetna jag .. tja, invanda mönster vill gärna stå fast och ge hinder.
Tröttsamt? Jo, men stoppar in lärorikt istället. Jag vill ju mer vara en produkt av mig själv och inte av mitt arv.
Vad vill du vara?
Lär av verktygen jag har och tar emot. Fokus på medvetna val av situationer och människor som tillför den ödmjukhet, värme till och med mig som jag behöver. Vet att det finns annat och andra också. Det som istället tar energi. Mindre fokus på och färre steg åt de riktningarna ger mer lugn iallafall fall.
Morgonstund och morgonreflektion till ända. Nu börjar vi dagen hörrni!
Take Care! Kram A.
